Patriarkatets tipping point i Hollywood: “Det finns ingen Ken utan Barbie”

Vilka tankar kommer efter Barbie? Paulina Sörlin har sett om filmen en andra gång och delar här med sig av sina åsikter. Bild: Barbie Oppenheimer mashup av Sean Longmore

januari 24, 2024

Filmerna “Barbie” och “Oppenheimer” hade premiär samma datum förra året. Otaliga memes och hetsiga debatter på sociala medier startade i princip så fort fansen insåg sammanträffandet. Det blir intressant att dyka in i vad som ligger bakom Barbie och kampen med “Oppenheimer” – där, i skrivande stund, det slåss om vilken film och regissör som får flest priser under årets filmgalor.

Det skojades om att män fyllde biograferna under premiären för Barbie, men inför sina vänner sa de att de skulle gå och se Oppenheimer. Andra fans planerade sina biobesök med att boka in den tre timmar långa Oppenheimer innan Barbie, men insåg snabbt att de var för trötta för att orka med ännu en långfilm.

Ett fan skrev på X, tidigare Twitter: “People seeing barbie first are wild. the schedule needs to be black coffee and a cigarette oppenheimer around 11 (its 3 hours) mimosas and brunch barbie around 6/7 dinner, drinks, club” – @ULTRAGLOSS

Toxisk och positiv maskulinitet

Jag kan inte vara ensam om att vara ett stort Barbie-fan. Det faktum att Barbie älskar rosa (det gör jag med, shocker) plus att hon är en kvinna (symboliskt sett, hon är ändå en docka) som har haft typ alla jobb i världen är inspirerande. Det visar småtjejer att de kan bli vad de vill, bara de vågar drömma.

I grund och botten tror jag att de som ännu inte sett Barbie tror att filmen är ytlig, tjejig och inte har någon poäng. Men så är det verkligen inte. Filmen ifrågasätter könsroller i samhället, vad en kvinna förväntas göra och hur “toxic masculinity” kan ta sig uttryck. I filmen får Ken (Ryan Gosling) och alla andra Ken-dockor stå för det toxiskt maskulina, i form av en besatthet för män som rider på hästar och styr världen, men det är en annan femma. Ken och Ryan Gosling, påstås snarare måla upp en bild av positiv maskulinitet, där Ken kan visa känslor och gråta. Begreppet “Kenergy” har blivit viralt och handlar om den “kraft, energi och aura som omger Ken”, menar Bublication.

Gosling ryter ifrån inför Oscars-galan

Ryan Gosling som spelar huvudrollen som Ken i Barbie, sade nyligen i ett uttalande till The People, efter att Oscarsnomineringarna gjorts publika:

“There is no Ken without Barbie, and there is no Barbie movie without Greta Gerwig and Margot Robbie, the two people most responsible for this history-making, globally-celebrated film. No recognition would be possible for anyone on the film without their talent, grit and genius. To say that I’m disappointed that they are not nominated in their respective categories would be an understatement.”

Gosling uttrycker sin besvikelse och jag kan inte annat än hålla med honom. Så dumt av Oscars-galan och dess jury att inte nominera varken Margot Robbie för bästa kvinnliga huvudroll, eller Gerwig för bästa regi. Jag tror att det här är ett av de större misstagen Oscars-galan gjort på senare år.

Hela poängen med Barbie-filmen tycks ha gått förlorad av Oscarsjuryn, som återigen nominerar utifrån ett patriarkalt synsätt, där man nominerar manliga skådespelare hellre än kvinnor. Och där fokuset på galorna och i Hollywood läggs på manliga skådespelares framgång och lyckade arbetsinsatser, medan det skämtas förnedrande om kvinnliga skådespelare och deras insatser i film-världen. Detta hände just i Barbies fall där Jo Koy, en amerikansk ståuppkomiker, skämtade på Golden Globe Awards och sa att “Barbie är en plastdocka med bröst”, vilket lämnade publiken stum och fick starka reaktioner från filmens crew och skådespelare. Koy fortsätter med sina smaklösa skämt och att poängtera Barbies utseende, snarare än Margot Robbies insats som skådespelerska och hur hon förmedlar känsla i filmen.

Filmen poängterar flera saker:

Många av oss har en existentiell kris någon gång i livet. Och det är inte konstigt att tänka på döden och på så sätt ifrågasätta livet man lever.
Barbie existerar utan Ken, men Ken har svårt att existera utan Barbie. Män kan vara problematiska och deras “manliness” lika så. Jag tror vi är få kvinnor som verkligen vill att män ska slå sig på bröstet och försöka “vara coola” hela tiden. Det är inte attraktivt.
Barbies existens är i sig en paradox: hon symboliserar å ena sidan en smal bild av kvinnligheten och vad det innebär att vara en blond, smal, frangångsrik tjej. Å andra sidan är hon helt normal och bara en “vanlig tjej” och har haft hundratals jobb, men ändå aldrig behövt arbeta en dag i sitt liv. Hon är sexig, men könslös (vilket filmen avslöjar).
Både den som hatar och den som älskar Barbie kan se filmen och gå mer upplyst därifrån.
Barbie-filmen kritiserar insiktsfullt patriarkatet och belyser hur det påverkar både män och kvinnor negativt.

Jag har haft intensiva diskussioner med min pojkvän, då jag nyligen såg Barbie igen för andra gången, då med honom. Diskussionen tog oss till intressanta insikter och ledde till en djupare förståelse för varandra, men också för världen i stort och hur det som förväntas av en man respektive en kvinna inte alltid är logiskt eller rimligt. Och att det är sunt att ifrågasätta detta med jämna mellanrum. Det hoppas jag att fler vågar öppna sina sinnen för och att man vågar öppna hjärtat lite för Barbie, och Ken för den delen. ♥

av Paulina Sörlin | Krönika, Nyhetsflöde