En trends inträde i populärkulturen och senare förkastelse till ”cringe-förklarad” är något som varje individ bör bevittna innan de dör. Tydliggörandet av hur exklusivitet och unicitet i ett kulturellt uttryck resulterar i dess mängd ”coolhet” och vice versa är en urkraft till mognadsprocess. Jag tror inte att någon som i sin ungdom köpte in sig på en trend inte kan se tillbaka och märka hur man via sitt deltagande mentalt växt och förbättrats via trendens död. En sådan upplevelse är något som i längden tar död på ungdomens bekräftelsebehovssökande och hjälper urskilja vägen mot den egna personligheten, den kultur som man tar som sin egen, oberoende av andras uppfattningar. Vissa kulturella trender och uttryck står dock utanför detta. Vissa är så simpla att de enkelt slipper undan döden och bara återföds. Som om de kan återuppstå så länge omständigheterna är rätt.
Dagens sociala medier är halspulsådran för musiktrender. Mest betydande av dessa är TikTok. Den som nyttjat appen under ett längre tag kan mellan danstrender och populära ”soundbites” urskilja de musikgenrer som nu är populära. EPA-dunk, alternativ-rap, hyper-pop, y2k-nostalgi o.s.v. En sådan trend, och även musikgenre (hur simpel den än må vara) är vad man kan kalla ”tempo-manipulerad musik”. Genom att manipulera tempot på redan existerande låtar uppåt (speed up) eller nedåt (slowed down) kan man förhöja känslan av en låt. Att till exempel sakta ned en ledsam melodi gör den många gånger mer ledsam, och vice versa för glada melodier. Samtidigt kan man öka eller minska utrymmet i musiken. På detta sätt kan låtar bli mer atmosfäriska eller tighta.
Videor med tempo-manipulerad musik drar flera miljoner visningar på olika sociala medier och har lett till att artister och skivbolag återutger låtar i ”slowed down-” eller ”speed up-versioner”. Ett exempel är 80-tals popbandet Tears for Fears mega-hit Everybody Wants to Rule the World som i sin “speed up-version” har närmare 50 miljoner streams över flera plattformar. Så hur blev det så populärt med ”tempo-manipulerad musik”? Faktumet är att det under en lång tid existerat i hörnet av, eller precis utanför, populärmusiken. För att förstå nutiden behöver vi därför stirra oss blinda på just det hörnet av populärmusiken en stund.
Startskottet är för mig Link Wray’s singel ”Rumble” från 1958. Den då 29-åriga Korea-veteranen hade under en lokal spelning märkt hur hans gitarr gjort ett alldeles unikt ljud när en mikrofon hållits upp till dess förstärkare. När han senare skulle ta sig an att spela in med samma ljud i en studio petade han i desperation försiktiga små hål i sin diskanthögtalare med förhoppningen att det skulle ge samma effekt. Det lyckades. Effekten Wray framställt gjorde låten till en succé och kom att influera kommande generationer av gitarrmusik att spela med vad som skulle kallas ”distortion”. Ljudet som skapas av distortion kan beskrivas som en varm och skränig vägg som placerar sig framför allt annat den kommer nära. Effekten kom att få stor betydelse för rockmusikens utveckling mot tyngre och aggressivare områden under 70- och 80-talet (där hardcore, blues-rock och metal är exempel) samtidigt som den hade en stark betydelse för mer basprominent rap och pop under 90-talet.
Bland just den typen av basprominent musik var teknikutvecklingen avgörande. Tack vare persondatorns intåg i det amerikanska vardagsrummet under 1980-talet hade teknik övergått från något för de invigda till något som alla kunde ta del av. På samma sätt hade musik-tekniken förbättrats och tillgängliggjorts. Tydligast utforskades detta modernitetssprång, inom musiken, av rap-producenter. Teknikföretaget Techincs skivspelare SL-1200 (mer bestämt den förbättrade MK2-modellen, även kallad ”The Middle Class Quartz Direct Drive”) och Rolands trummaskiner TR-808 och 909 blev grunderna som all rap-produktion nu kom att utgå ifrån. Möjligheterna att ”sampla”, ”scratcha”, ”pitcha” och ”choppa” sina produktioner uppstod och med det 1990-talets explosion av listtoppande rap-musik, men även den experimentella rapen utanför populärkulturen. Produktioner med sömninducerande och grusspottande bars över mardrömska, slemmiga 808-bass slingor, Dj Screws hemmaplan.
Robert Earl Davis Jr, mer känd som Dj Screw, uppväxt i Houston, Texas färgades tidigt av stadens musik och dess trender. Från stadsdelen Third Ward kom hans mentor Dj Darryl Scott och från den äldre bluesscenen fick han sin last, hostmedicin utblandat med läsk, ”lean”. Dessa två komponenter kom att bli grunden till Screws tempomanipulerade stil av rapproduktion – ”chopped and screwed”. Genom att pitcha ned både beat och röst med ”scratchs” och ”breaks” intakta skapade Screw en varm och psykedelisk effekt, osande av ett mörklagt innerstads-Houston i slowmotion.
Musiken kom till en början främst att cirkulera i Houston och södern. Först efter att Screw gått bort i sviterna av sitt drogberoende år 2000, 29 år gammal, fick hans stil sitt riktiga genombrott. Artister som Travis Scott, ASAP Rocky och SpaceGhostPurrp var alla influerade av Screw när de hjälpte till att utveckla det tidiga 2010-talets alternativa rap-scen och sätta rap på populärmusikens tron, djupt rotad i internets fria bakvatten. I samma bakvatten, på ett annat djup, hade två norska kompisar utvecklat en allt snabbare och pitchad elektronisk dansmusik. Över tid kom musikformen och deras gruppnamn att sammanflätas, nightcore.
Den elektroniska dansmusiken hade redan börjat utforska tempo-manipulation under 1990–2000-talen. ”Gabber”, ”trance” och ”hardstyle” var alla tecken på hur 80-talets glada och plastiga dansmusik bytts ut mot något råare, något metalliskt. Beviset för just hur formbar denna metall var blev ”nightcore”. Nightcore var bandnamnet för Thomas S. Nilssen och Stefan Ojala Söderholm när de år 2002 var tvungna att göra ett musikprojekt i skolan. Inspirerade av techno-giganterna Scooter höjde de hastighet och pitch över tidigare nivåer, pumpade basen och manipulerade sångrösten till en Mimmi Pigg-liknande ton. För detta fick de ett C+ av sin lärare och drivet att skapa albumet Energized. Albumet, som de enbart delade bland vänner och bekanta, kom att börja spridas på internet långt efter att de lagt musiken på hyllan. Under 2010-talets början var nightcore nästintill omöjligt att undkomma om man spenderade sin fritid på internet. Folk hade plockat upp där Thomas och Stefan slutat och skapat sina egna, otroligt simpla, nightcore-låtar. Mestadels var det enbart redan existerande låtar som tempo-manipulerats på ett enklare sätt, precis som dagens ”slowed down” och ”speed up”. Cirkeln sluts, och historielektionen tar slut.
Jag hoppas att det ur vår historielektion framgår just hur länge tempo-manipulation varit en viktig del i formandet av musiktrender, och i vilka sammanhang som de uppstår. För sammanhangen är viktiga. Alla de exempel som vi tittat närmare på uppstår ur sammanhang med viktiga överenstämmelser. Alla sker inom genrer som vid tillfället kan klassas som tydligt ungdomspräglade och subkulturella. Samtidigt är de beroende av musikteknikens utveckling och möjliggörande. Både det idémässiga och det materiella finns närvarande. Detta är på en så abstrakt nivå att det ser ut som en möjlig teori, nästan en ekvation. Kanske kan den skrivas som ”Ungdomlig subkultur + musikteknisk utveckling = Tempomanipulerad musik”. Visst, jag skjuter här från höften, men vi bör inte förkasta teorin än.
Låt oss applicera teorin på vår nutid, och låt oss se om det inte går att urskilja samma omständigheter då som nu. Som jag nämnde i början av texten utgör TikTok idag avant gardet för musiktrender. Med dess nya och korta format (videor som oftast är under 20 sekunder långa) handlar det om att skapa videor som snabbt fångar upp tittaren och håller den kvar, ofta genom att nyttja musik. TikTok är även den snabbast växande sociala media-kanalen bland unga och har varit det sedan 2018. Det verkligt stora genombrottet för TikTok kom dock inte 2018, utan under pandemiåren. Formatet var perfekt för eskapism. För de många ungdomar som missade sina ”student-utspring”, sommarlov och tonårsfester blev TikTok ett utrymme att kunna uttrycka all den frustration som pandemin skapade. Antingen kunde de skapa ledsamma videor där de dök ner i sin ångest, eller glada där de kunde fly undan omvärlden. Men deras videor behövde även följa TikToks format. Resultatet av det blev:
”Pandemikids” + TikTok-formatet = “Slowed down” och “Speed up”.