Recension: Dogborn

Publicerad: 2023-02-20

Två hemlösa tvillingar som är desperata efter pengar får ett jobb som går ut på att frakta “varor” till kunder. Det visar sig allt för sent att “varorna” består av kvinnor som fallit offer för människohandel. Systern (Silvana Imam) är den drivande karaktären i berättelsen som desperat vill visa vad hon går för och skapa ett bättre liv för sig själv och sin tystlåtne bror (Philip Oros). För pengarnas skull försöker hon därför finna sig med det hemska jobbet. Men tillslut går det inte längre.

Systerns frustration syns verkligen i Silvana Imams rolltolkning och det är kul att se särskilt med tanke på att hon gör filmdebut här. Philip Oros är också övertygande som brodern som bär på traumatiska händelser. Särskilt gripande är däremot Mia Liu som en kvinna utsatt för trafficking.

Rent visuellt är Dogborn en mörk film, präglad av blåa och röda färgtoner. Den ger ett fräscht och städat intryck. Precis som sexköparna. På ytan är de respektabla svenssons utan betalningsanmärkningar, men på insidan är de ruttnare än ruttnast. Filmen gestaltar skickligt hur torskarna köper människor som om det vore vitvaror.

Historien berättas helt utifrån syskonens perspektiv och scenerna består i stort sett bara av närbilder, vilket både skapar en känsla av klaustrofobi och en upplevelse av närhet till karaktärerna. Däremot finns för lite utrymme att riktigt lära känna syskonen och deras relation. Endast ett fåtal sekvenser i filmens början ger oss en djupare inblick, vilket är synd eftersom det är sekvenser som verkligen skapar intresse. I övrigt är filmen lågmält intensiv och slutet upplevs aningen abrupt. Med det sagt tycker jag ändå att filmen är övervägande sevärd och ger den betyget 3 av 5.

Dogborn

Betyg: 3 av 5

Regi och manus: Isabella Carbonella I rollerna: Silvana Imam, Philip Oros, Mia Liu m fl.