Krunegård visade att livet efter pandemin är ett disco

Klockan 20.30 intog Markus Krunegård och hans oerhört tighta band Ersboda Folkets Hus. Turnén, Krunehof, gjorde därmed sin nordligaste spelning innan skutan började styras söderut igen.

Publicerad: 2022-04-01

Det blev en ganska kort Norrlandsvisit för Krunegård och hans gäng, det var den blott fjärde staden i Norrland de besökte efter Sundsvall, Östersund och Gävle (om man nu räknar Gävle som en norrländsk stad). Men oavsett gjorde Krunegård en spelning på klassiskt manér, med en blandning mellan snabb indierock och långsamma discoballader, och mellansnack som snuddade på halvdan standup, som han själv beskrev det. 

Jag har personligen inte riktigt acklimatiserat mig till hans nya, lite mer långsamma musikstil med inslag av disco. Det är bara ett fåtal låtar jag verkligen gillar av hans två nya album, TUTTI FRUTTI – från lokalen under sushin och Kemtvätten, och det var just de låtarna han rev av ganska direkt. Rockin’ in a free world, Kemtvätten, Sentimental Attack och Etta sitta längst fram, låtar som jag ändå håller ganska högt, var bland de första som spelades, och även om man märkte att publiken inte var lika inlyssnade på dessa som på hans gamla dängor gjorde han och bandet det väldigt bra. 

Det kändes som att konserten började på riktigt efter han hade dammat av sin nya musik. Klassiker som vi alla älskar och med mycket energi som Hell Yeah Norrtälje, Tur att vi lever samtidigt och Du stör dig hårt på mig skapade ett enormt energipåslag i lokalen, och det var precis lika genuint och snyggt som det var när jag såg honom sist, 2019 i Karlshamn. Man såg verkligen på Krunegård att han har saknat att turnera, och hans sug för att spela live inför en fullskalig publik lös verkligen igenom hela konserten. Efter Korallreven & Vintergatan gick bandet ut för att sedan komma tillbaka i en klassisk encore. 91:an (enligt mig den bästa låten från de två nya plattorna), Jag är en vampyr och Askan är den bästa jorden spelades till publikens stora förtjusning. Innan bandet lämnade scenen tystades musiken, och Markus lät oss i publiken framföra Askan är den bästa jorden på A Capella-vis, så som han brukar göra. Alla, både Markus Krunegård, bandet och hela publiken njöt till fullo. Livet är trots allt ett disco. Vi hade bara glömt det. Tack för du påminde oss, Markus. 

Bästa låten: Att välja vilken låt som är bäst är som att välja vilken Beatles-platta som är bäst. Omöjligt. Hell Yeah Norrtälje har en stor plats i mitt hjärta, så jag njöt naturligtvis mest av den. Men annars var Du stör dig hårt på mig, Korallreven & Vintergatan och Jag är en vampyr ruskigt bra. 

Sämsta låten: Det gör ont att ens nämna ordet “sämsta” efter en sådan fantastisk konsert. Men om jag måste välja måste det ändå bli Vill Ha Dig. En ny låt jag har ganska svårt för, så jag passade på att ta en kisspaus. 

Låtar jag saknade: Som titeln lyder: Hela livet var ett disco. En otrolig låt som är fantastisk live. En annan låt jag saknade var Den som dör får se/Markus Kyrkogård. Men man kan inte få allt. 

Andra spaningar: Kul att han spelade sin bästa låt från sin medverkan i Så mycket bättre, Sett henne. En fin tolkning på Silvana Imams låt som bara skulle spelas. 

Rebecka Rolfart, som till vardags spelar gitarr och sjunger i The Hanged Man gjorde en formidabel insats som ersättare till Miriam Bryant under O A O A E vi förlorade. 

Mellansnacken var, som alltid, fem rungande plus! Man ÄLSKAR att lyssna på Markus Krunegård, oavsett om han sjunger eller om han pratar om hur fantastiskt det är att vi kom, trots att det är en tråkig jävla söndag i mars. 

Adress

Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå

Ansvarig utgivare

Thea Fahlberg
stationschef@umeastudentradio.se