Visst kan du din historia, eller?
Jonas Bergman Viklund diskuterar Ukraina, Putin och grounding för att komma till botten av det återkommande behovet av att rättfärdiga sig i historien.
maj 29, 2024
”Så mycket historia blev det nog inte på universitet i Uppsala […] Att de militära, politiska och mänskliga konsekvenserna av Natotrupp i Ukraina skulle bli oöverskådliga, och få andra världskriget att framstå som en skärmytsling, tycks inte bekymra henne.”. Så skriver Johan Croneman i det avslutande partiet av en kulturkrönika i Dagens Nyheter. Citatet, eller kängan, är riktad mot Centerpartiets europakandidat Emma Wiesner och hennes uttalande om möjligheten till europeiska trupper till Ukraina. Cronemans kritik kan tyckas rättfärdigad, att vilja trappa upp en konflikt som redan står och väger mellan möjligt kontinentalt eller internationellt krig låter självklart svårsålt. Konstigt nog är det inte det som får mig att rygga till, det är denna förbannade koppling till historien!

Har ni också märkt av det? Hur historia blivit ett allt vanligare verktyg för att övertyga och sälja? Det tydligaste exemplet i närtid är Vladimir Putins oändliga monolog, maskerad till intervju, med Tucker Carlson. Putin slänger sig i intervjun med försköningar, lögner och politiskt motiverade osanningar om Rysslands historia för att rättfärdiga kriget i Ukraina. Andra mindre tydliga exempel går att finna inom ”fitness-industrin” med påhittade välmåendespraktiker som ”grounding”. Begreppet innebär att länka sig samman med jorden och ens förfäder genom att gå barfota i naturen. Utövandet ska ha gjorts av folk långt tillbaka i historien men är något som vi nu förlorat. Abstraktionsskillnaderna mellan Rysslands president och instagram-gurus är lång, men det är just det som visar på fenomenets djup.

Vad de sysslar med kallas för historiebruk, att presentera eller tolka historia med ett motiv. Detta behöver inte vara negativt, historien tolkas exempelvis ständigt utifrån skiljande teorier av akademiker. Det negativa historiebruket handlar i stället, som vi sett ovan, om att använda historien för eget gyn. Detta behöver inte vara medvetet. Så fort som vi konfronteras av fakta, som historia, tolkar vi det utifrån vår förståelse av vad som är logiskt och rationellt. Då kan man, som Croneman gör, rättfärdiga sin egen politiska uppfattning med historien.

För att ge exempel skulle Wiesner på samma sätt kunna replikera Croneman med liknelser till andra världskriget och Neville Chamberlains ”appeasment-politik” mot Hitler. Genom att tillåta Hitler att annektera land, och inte sätta hårt mot hårt, gjordes en dålig situation till en horribel. Samma kan sägas om Putin som via sina ständiga hot tillåts styra politiken i sin riktning. Märker ni hur lätt det är att använda historien till sin fördel? Det tycks finnas en anledning till att historiebruk lärs ut från mellanstadiet.

Jag brukar hålla mig från att avsluta texter med klyschor, men i det här fallet är jag tvungen. Låt inte andra tänka åt er, speciellt inte i vår tid av ”fake news” och detaljstyrda algoritmer. Tro inte på något för att det presenteras som ”historiskt uppbackat” för det är, till 95% sannolikhet, politisk eller moralisk ideologi, inte historia. Denna förbannade historia!