”Seinabo Sey lockade fram min inre fangirl”
Med en röst utöver det vanliga charmade Seinabo Sey Väven i början på april. Läs vår recension och se bilder från kvällen här.
Det är en fredagskväll i april och en tapper skara verkar ha befunnit sig på Väven rätt länge. Inte en människa under 40 syns ännu till i publiken, vilket blir en positiv överraskning. Seinabo Sey har lyckats nå en äldre publik. Hennes framgångar tycks inte ha några gränser, vilket märks på åldersspannet. Några minuter innan klockan slagit 19.30 börjar folk i min egen ålder dyka upp. Det börjar bli fullt i lokalen och det doftar Victoria’s Secret. Eller doftar det förväntan?
Klockan tickar och väntan blir allt längre. 10, 20 minuter går. En otålighet börjar leta sig in i rummet. En äldre kvinna börjar vanka av och an, hon verkar inte riktigt kunna stå stilla. Gitarristen smyger ut för att stämma gitarren och publiken jublar av lycka. När han sedan försvinner in bakom scenen igen följer euforin med honom bort. Jag tror att det gått en halvtimme från utsatt tid när det äntligen är dags. Bandet kommer ut först och intar sina positioner, jag lägger märke till att basisten har en snygg jacka. När Seinabo väl äntrar scenen är det som att rummet stannar av. Först total tystnad, sedan ett öronbedövande jubel. Förseningen glöms bort när Pretend drar igång.
Pistols At Dawn är kvällens andra låt, men jag kan inte låta bli att tänka att den borde ha varit först. Hennes röst blir huvudnumret och publiken vaknar till liv på ett helt nytt sätt. De dansar uppe på balkongplatserna och det blir som en stor förfest. Kanske man kan säga att låtarna från albumet Pretend handlar om kärleken till sig själv, medan låtarna från I’m A Dream handlar om kärleken till andra? Just det här blir tydligt även under konserten. Låtarna från Pretend är mäktiga att se live och bjuder in till dans.
Framför mig står en fangirl som påminner om mig själv som 15-åring. Varje gång Seinabo tittar åt hennes håll vinkar tjejen med högt uppsträckta armar eller skriker ”jag älskar dig”. När Seinabo sedan vinkar tillbaka och säger ”jag älskar dig också”, börjar den unga tjejen gråta en skvätt. Kanske är det just det här som bidrar till Seinabos magiska aura – att hon trots sina framgångar fortfarande bryr sig om sina fans.
Never Get Used To, en av mina nyfunna favoritlåtar, introduceras med ett mellansnack om hennes pappa. Hon beskriver förlusten på ett vackert men sorgligt sätt, som en kroppsdel som helt plötsligt är borta. Detta visar sig bli en av kvällens stora höjdpunkter. Melankolin byts ut mot en dansvänlig låt. Den är hoppfull och ljus i det mörker ett dödsfall är.
Musiken håller vad den lovar, rösten är något utöver det vanliga. Den biten är glasklar. Men scenspråket lämnar en del att önska. Hon står stilla under låtarna. Hennes händer visar vägen genom låtarna, men något saknas. Lite mer rörelse hade kunnat addera lite mer show. Många av hennes låtar lockar till just dans, så det känns aningen förvånande att Seinabo själv inte dansar stundtals.
Mot slutet av spelningen börjar syret i lokalen ta slut. Människor står tätt, tätt intill varandra på en liten yta. När jag letar mig ut en kort stund innan konsertens slut märker jag att det inte bara är jag som inte kan andas. En hel drös med människor har letat sig ut i förtid, men jag har svårt att tro att det beror på Seinabo. Det går helt enkelt inte att andas. Istället sitter några från publiken i fiket utanför och diskuterar sina upplevelser. Min tjuvlyssning leder mig fram till en slutsats: de är alla frälsta. Hade förutsättningarna varit bättre, hade publiken kunnat lyssna en timme till.
De problem som finns under spelningen beror alltså inte på Seinabo. Nej, det är hon som får publiken att stanna kvar även när det är varmt och svårt att andas. Hon enar Väven en fredagskväll i april och hon gör det bra. Kanske hade rörelse och dans från hennes sida gjort konserten ännu bättre, men jag landar ändå i att det är få gånger jag sett någon fånga ett rum på det sätt hon gör.
Jag tror ändå att jag säger som fangirlen framför mig:
Seinabo, jag älskar dig.
Seinabo Sey på Väven i Umeå. Foto: Ida Lundh
© Umeå studentradio 2018
Adress
Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå
Ansvarig utgivare
Max Emanuelsson
stationschef@umeastudentradio.se