Vad: Konsert, Kristian Mattsson aka The Tallest Man on Earth
Var: Folkets Hus
Betyg: 2/5

Iklädd ett par bleka jeans och en urringad vit t-shirt som slutar tillräckligt långt upp på armen för att visa de vältränade överarmarna plockar The Tallest Man on Earth, 170 cm lång, upplyftande melodier på sin gitarr. Bakom honom befinner sig ingen mindre än Bon Iver. Gruppen backar upp med bland annat saxofoner och stämmor. Men trots Kristian Mattssons kraftfulla sångröst som nästan kan sjunka Johnny Cash-lågt och fortfarande behålla sitt tryck, och trots Bon Ivers odiskutabla musikaliska talang, lyckas inte konserten fånga mitt intresse längre än vad det medelmåttiga för-bandet klarar av. Alla låtar känns likadana. Lika glada och uppåt. Liknande melodier. Liknande budskap. The Tallest Man on Earth misslyckas med att få ut maximalt av sitt backup-bands kritikerrosade kreativitet.

Men publiken bjuds inte några överraskningar. Inga plötsliga ändringar i låtarna som kan bidra till att hålla föreställningen vid liv.

Hur skicklig är artisten, hur får han med sig publiken, och hur fungerar låtarna? Visst har The Tallest Man on Earth styrkor. Hans starka stämma som ekar över Folkets Hus i durtonarter gör låtarna lättillgängliga, och The Dreamer är ett utmärkt encore. Men publiken bjuds inte några överraskningar. Inga plötsliga ändringar i låtarna som kan bidra till att hålla föreställningen vid liv, inget spexande av något slag, och ingen låt som skiljer sig nämnvärt från den tidigare. Men i och med att Mattsson håller sig till det enkla och säkra blir såklart inte konserten ett magplask – själva musiken är trots allt värd att lyssna på, även om man inte minns den.

Text: Alexander Nyrinder
Foto: Tor Sörstam