Premiär för SUB – nya klubben bringar hopp för Umeås indiescen

Det var på tiden. Den nya klubbsatsningen SUB öppnade i fredags. Som ett slags andra vardagsrum för alla oss som gillar alternativ musik och kultur är det tänkt att det ska bli. Av affischeringen utanför – som lovar en salig blandning av garagerock, syntpop, techno och extrem metal under de kommande månaderna – ser det väldigt lovande ut. Det är något som detta jag suktat efter alltsedan jag flyttade hit.

Lokalen ligger så bra som det bara går, mitt på Vasaplan. Interiörernas slitna industrilook förstärks av allt klotter och graffiti som pryder väggarna och en schysst ”do it yourself”-känsla genomsyrar
klubben. Den grafiska profilen är lika perfekt, särskilt videoprojektionen på scenen med mottot ”make baltic city great again” skrivet stort. Man kan inte be om en bättre inramning till vårens nya
musikklubb.

Öppnar scenen gör Duschpalatset (vilka, full disclosure, jag är polare med, så ta min hyllning med så mycket salt du vill). Som Tokio Hotel fast bra, beskriver Umeåbandet sig själva som, och det är en bra fingervisning; melodier som sätter sig i huvudet och texter som osar lika delar Matti Alkbergaktig poesi som pubertalångest. Som Tokio Hotel fast bra, alltså, och av de Duschpalatsetspelningar jag sett är det sannolikt den bästa. Indierocken är tillbaka ur sin dvala, hörrni!

Jag ska även vara ärlig och säga att jag inte är såld på huvudakten Dolores Haze, eller i varje fall inte den riktning de tagit bandet i. Som det står på deras merchkepsar känner jag. Deras ursprungliga punketos lever väl typ kvar i de nya grejerna, men under vissa låtar, när hiphopbeatsen liksom tar över hela ljudbilden, får man kisa med öronen för att finna den. Sommarhiten ”Banana” är det tydligaste exemplet, men drar likväl igång publiken, så vad vet jag? Under spelningens andra halva ser allting ut att falla på plats; jag kan exempelvis inte neka att titelspåret ”Play Hard Fuck Hard Love Hard” goes hard. Trots teknikstrul avslutar Dolores Haze på topp.

”Vi kommer vara här varje helg”, säger frontmannen Viktor någon gång under Duschpalatsets setOch jag önskar att jag kunde ropa ett instämmande ja, men det står en stor elefant mitt i lokalen. Det är nämligen väldigt dyrt. Till inträdesavgiften à 150kr får du addera den obligatoriska garderobsavgiften på 20kr. Dyrt, men låt gå. Värst är dock ölpriset: 54kr för en 33cl stor, 4.2% stark Tuborg är galenskap.

Sedan dess att den anrika punkscenen Verket dött (och innan Verkets eventuella återuppståndelse) har Umeå saknat någon självklar hubb för alternativ- och ungdomskultur. SUB har, oavsett de gör anspråk på det eller inte, potentialen att ta över facklan – och detta med bravur, vårens eventkalender är fullsmockad med guldkorn; från internationella undergroundstjärnor som Molly Nilsson till kultakter som Asta Kask – men det återstår att se hur det kommer gå. Jag hoppas att kön kommer ringla sig långt även efter att den initiala hajpen lagt sig; att SUB blir en självklarhet varje fredag, lördag och kanske även onsdag. Men CSN:s studielån räcker inte hur långt som helst, och jag befarar att många av de som klubbsatsningen riktar sig till kommer känna likadant. Jaja. I värsta fall får man smuggla med ett par systemetöl in.

© Umeå studentradio 2018

Adress

Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå

Ansvarig utgivare

Max Emanuelsson
stationschef@umeastudentradio.se