Raka vägar och genvägsmänniskor

Publicerad: 2022-09-30

Det finns människor vars väg är rak. Deras tid är kronologisk, de är 20 år gamla och sedan blir de
21 år och så fortsätter det bara så. Oförändrat rakt går dessa människor tillsammans med tiden och
blir äldre.

Den typen av människor gör allt i ordning, de studerar innan de börjar jobba, de tjänar pengar innan
de spenderar dem, de samlar semesterdagar innan de tar ut 5 veckor varje sommar. De är unga och
sedan blir de äldre.

Sedan finns det genvägsmänniskor. Vår väg är inte rak. Den är istället snårig och krokig. Ibland
slutar den vara en väg mitt i allt, ibland är den bara någon form av försök till en stig. Ibland tar den
plötsligt slut och då får man klättra eller hoppa eller kanske bara vända om. För mig kommer inte
åldrarna i ordning. Jag har aldrig känt mig som 20 år och sedan 21. Ingenting händer kronologiskt
här.

Det är inte så att jag tror att de har det enklare på den raka vägen. Det måste vara svårt att ständigt
och bestämt gå framåt. Och den vägen är ju ofta längre. Men det klart att jag som genvägsperson
många gånger har sneglat ditåt och velat gå där istället.

Det verkar så stillsamt att inte alltid behöva gena genom livet. Att allting istället skulle kunna hända
efter en bestämd ordning och att kunna ha något att gå raka vägen mot. Då hade jag kanske
besparats att undra om jag någonsin kommer komma fram eller var jag är på väg.

Samtidigt har ju genvägarna tagit mig till platser som jag inte ens vet om de raka vägarna leder till.
Ibland råkar jag hitta en lösning innan jag hunnit till problemet. Ibland hittar jag något jag inte ens
visste fanns. Och jag har alltid tid att stanna då, för ingenting måste hända en särskild tid.

Och vad gör det om jag virrar bort mig och kanske aldrig kommer fram. Livet på genvägarna är
ganska fint. Det kanske inte måste finnas ett slut på dem.