Magi när Melissa Horn intog Idun

Efter fyra års tystnad är Melissa Horn äntligen tillbaka med ny musik. Spelningen på Idun var ren magi.

Publicerad: 2019-12-10

Det är en grå torsdag i november när Ida och jag nästan är sist in på Idun och intar våra platser längst ut på kanten. Vi ska se Melissa Horn. För några år sedan lyssnade jag på några låtar av henne men med åren har jag tappat bort henne. Ida smiter i väg i början av konserten för att hitta en bättre plats att fotografera ifrån och jag lämnas ensam kvar. Idun är fylld av mummel som snabbt tystnar när scenen fylls av rök och ett lila sken lyser upp den avskalade scenen. Nästan prick åtta smyger Melissa in och ställer sig i mitten av scenen med en gitarr i famnen.

De små stunderna hon släpper lös lite är helt magiska. Under kvällens andra låt ​Regnet​ gör hon just detta, släpper lös. Men stunder som denna är korta och lika fort som de uppstod försvinner de och hon återgår till sin stillhet.

Stillheten hon utstrålar på scenen är dock nästan trollbindande och ibland räcker faktiskt just denna stillhet. Under större delen av konserten gömmer hon sig bakom sitt långa hår. Gitarren knastrar till och hon ber om ursäkt för ljudet. Ibland är det nästan som att hon ber om ursäkt för att hon är här. Hon berättar om första gången hon spelade i Umeå och om hur nervös hon var. Första gången hon spelade här hade arrangörerna satt upp kravallstaket och att hon tyckte att det var extremt pinsamt. Melissa berättar även att låtarna hon sjöng när hon var tjugo fortfarande är relevanta men kanske på ett annat sätt.

En bit in i spelningen står hon ensam på scenen med sin gitarr. Hon börjar spela en bit in på låten innan hon inser att hon börjat spela på fel låt. Hon ber om ursäkt och börjar spela ​Som jag hade dig förut. ​Det är en av hennes äldre låtar som jag känner igen. Melissa är lika bra ensam på scenen som hon är med bandet bakom sig, om inte lite bättre till och med.

Hon avslutar med låten ​Se mig lycklig ​med att säga “Ni får aldrig se mig lycklig” och det är just det som har blivit hennes vinnande koncept, att hon sjunger till alla krossade hjärtan samt alla obesvarade och olyckliga kärlekar. Även om jag inte lyssnat på henne det senaste åren så känner jag igen den nya musiken för att den följer samma trygga koncept som hennes äldre musik. Efter låten smyger hon av scenen. Publiken applåderar och stampar i golvet i hopp om att hon ska komma tillbaka. Det tar tid men hon kommer upp igen och berättar att hon snubblade när hon skulle gå av scenen och fick krypa den sista biten. Hon spelar två låtar till och avslutar med låten ​Call me by your name. ​När vi lämnar Idun efter lite över en och en halv timma är det svårt att ta sig ut på grund av att större delen av publiken väntar kvar för att få en stund med Melissa. När jag och Ida till slut tagit oss ut till den gråa torsdagsnatten tar jag med mig en bit av värmen som Melissa utstrålar.

© Umeå studentradio 2019

Adress

Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå

Ansvarig utgivare

Felicia Nilsson
stationschef@umeastudentradio.se