Därför är melodifestivalen svensk coronastrategi
Att vara student under en pandemi kräver sina uppoffringar och det kan vara svårt att hitta motivationen. För att uthärda corona och istället bänka sig inför ännu en svag upplaga melodifestival erbjuder jag därför en teori som stärker moralen.
februari 2, 2022

Därför är melodifestivalen svensk coronastrategi

Att vara student under en pandemi kräver sina uppoffringar och det kan vara svårt att hitta motivationen. För att uthärda corona och istället bänka sig inför ännu en svag upplaga melodifestival erbjuder jag därför en teori som stärker moralen.

Publicerad: 2022-02-02

I helgen drar melodifestivalen igång och det kommer bli en schlager med modifikation, utan turne samt restriktioner för den lilla publiken. Även förra året begränsades festivalen av pandemin. Publikhavet byttes mot inspelningar från fansens vardagsrum och låtskrivare som tidigare vinkat i greenroom fick presentera sig hemifrån med korta videoklipp. Trots detta uppger SVT att det var en succe. Första deltävlingen fick över 3,2 miljoner tittare och 400 000 fler än föregående säsongspremiär. Jag är ingen expert men min bedömning är att låtarna levererade samma kvalité och programledarnas spontana konversationer var lika uppenbart höglästa ur manus. Varför såg vi då detta ökade intresse? Min hypotes är enkel. Det var inte programmet som var bättre, vi hade bara inget annat att göra. 

Jag har stor förståelse för alla som klagar på stängda uteställen och lektioner på distans, vi är många studenter som bor i en stad där vi inte känner och vurmar för de människor som vi sitter inne för att värna. Men denna sorts anpassningar är en grundpremiss för att kunna leva i ett samhälle och dagens uppoffringar är små. Det går knappt att jämföra “offrandet” av en öl ute på krogen med de uppoffringar människor gjort genom historien för att värna sin nations säkerhet och hälsa. För att uthärda både pandemi och att bänka oss inför ännu en svag upplaga melodifestival tror jag det krävs lite teoretiserande för att stärka moralen. 

Vad är det då som motiverat dessa historiska patrioter att riskera livet för människor de inte känner? Svaret på frågan kom till mig redan i pandemins start för två år sedan även om jag inte förstod det då. Då fyllde coronans eskalering alla mediekanaler samtidigt som jag läste om nationell gemenskap helt distanserad från resten av nationen. Trots att övergången till videomöten till en början bara förstärkte känslan av isolation började vanan och kursinnehållet ändra min syn på saken. Det som först väckt ensamhet började successivt övergå till en känsla av gemenskap. Jag satt inte inne för att jag inte hade någon relation till resten av samhället utan just därför att jag hade det. Låt mig förklara. 

Vissa anser att empatin mot sin landsman är grundad i delade blodsband och etnicitet och att det ligger i vår natur att vara en del av en specifik nation. Socialantropologen Benedict Anderson menar i motsats till detta att nationalitet är en helt konstruerad gemenskap. Han betonar att det är de gemensamma och vardagliga ritualerna som binder samman nationer och skapar gränser gentemot andra, inte fysiska eller biologiska faktum. Ett tecken på detta är exempelvis utvecklingen av tryckpressen som skapade förutsättningar för människor som aldrig tidigare haft något gemensamt att känna sig delaktiga i samma upplevelse. Plötsligt kunde en nations befolkning läsa samma tidning ungefär samtidigt vilket gav möjlighet till en tidigare svåruppnådd vi-känsla, trots de geografiska avstånd. 

Att nationaliteten är påhittad innebär dock inte att den är overklig eller svag, snarare kan det ses som stärkande eftersom det öppnar för möjligheten att skapa sådant som binder oss samman. Melodifestivalen kan ses som en sådan konstruerad ritual. Spaningar om hur lägerelden bytts mot teknik som radio och tv har funnits nästan lika länge som tekniken själv och idén att melodifestivalen bidrar till en känsla av sammanhang är allt annat än radikal. Men jag vill försöka ta schlagerns goda gärningar ett steg till. Då denna sorts ritual ökar den nationella sammanhållningen bidrar festivalen till ökad empati och en vilja att följa restriktionerna och “offra” oss till förmån för främlingarna omkring oss. Det bör därmed betraktas som en del av svensk coronastrategi. Så till alla er som kallar detta färgsprakande jippo för ett slöseri och en felanvändning av public service resurser säger jag: tänk om! Se istället melodifestivalen 2022 som en tradition som upprätthåller och stärker medborgarnas gemenskap. Och till alla studenter som hellre skulle vilja spendera sin lördagskväll på krogen: håll ut! Någon gång kommer detta elände ta slut och kanske kan denna schlager-strategi ta oss till målet snabbare. 

av

Adress

Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå

Ansvarig utgivare

Thea Fahlberg
stationschef@umeastudentradio.se