Alla borde titta på fotbolls-VM i Qatar
december 4, 2022

Alla borde titta på fotbolls-VM i Qatar

Herrarnas 22:a världsmästerskap i fotboll har varit det mest kontroversiella, det mest omtalade och det mest kritiserade mästerskapet någonsin. Qatar – en diktatur där män är förmyndare över kvinnor där homosexualitet är kriminellt och där tusentals migrantarbetare har dött, mutade sig till mästerskapet för tolv år sedan. Det är precis därför vi måste titta, analysera och prata om denna kolsvarta milstolpe i idrottshistorien så mycket vi bara kan.

Jag tror inte att en bojkottning är the way to go. Jag respekterar naturligtvis de som vill bojkotta; jag har varit där själv. Men att se en diktatur in action, det är inte varje dag man får chansen att göra det. Hur detta fullkomligt vidriga land vill framställa sig själv i TV inför runt fem miljarder tittare, är något vi kan ta lärdom av.

Var det någon som hade koll på Qatar innan mästerskapet kröp närmre och debatten drog igång? Jag måste erkänna att jag inte hade stenkoll. Men nu har jag det. Huvudstaden heter Doha, och landet gränsar till Saudiarabien. Det bor ungefär 3 miljoner människor där, men en majoritet är arbetskraft från andra länder som arbetar under slavlika förhållanden. Runt 6 500 av dessa miste livet när infrastrukturen och arenorna till VM byggdes. På straffskalan är det ungefär likvärdigt att vara homosexuell i Qatar som att begå ett grovt rån i Sverige. Om en kvinna blir våldtagen utanför sitt äktenskap riskerar hon själv fängelse genom att anmäla. Detta är bara toppen av isberget, listan kan göras milslång. Allt detta kan jag nu tack vare att jag konsumerat precis allt som kommit min väg gällande mästerskapet. Och jag vet att jag inte är ensam. 

Att västvärlden började säga ifrån var inte konstigt. Jag hoppades även att det skulle finnas lite handlingskraft. Men icke. Tyskland, Danmark, Wales, Belgien, Schweiz, , Nederländerna och England sa tidigt att de kommer bära One Love-bindeln med en regnbågsflagga på armen, trots Fifas förbud. Vad hände? 

Aja baja, sa Fifa. Den som bär bindeln får faktiskt gult kort!

Alla länder backade. Tyskland lyckades få ur sig en svag protest genom att hålla handen för sina munnar när de tog en lagbild. Detta samtidigt som det Iranska landslaget vägrade sjunga nationalsången i protest mot regimen. Där de förmodligen riskerade både sin egen och sina familjers säkerhet. 

Olof Lundh, en av Sveriges vassaste sportjournalister, fick inte komma in på lyxhotellet där Fifas företrädare bor. Jag upprepar; han fick inte komma in. En journalist, fullproppad med frågor för att konfrontera detta korrupta svineri, fråntogs sin roll som maktgranskare. Och Fifa, med schweizaren Gianni Infantino i spetsen, lät detta hända. 

Det har dock hänt lite saker som får mig, likt Carola, att tro på framtiden. När en bild på en leende Infantino prydde storbildsskärmen i matchen mellan England och Wales började publiken bua. I matchen mellan Portugal och Uruguay sprang en åskådare in på planen med en regnbågsflagga och en t-shirt med budskap om både Ukraina och Irans hemskheter. Tysklands inrikesminister Nancy Faeser drog på sig en One Love-bindel och satte sig bredvid Infantino, som tidigare har bestämt att den skulle förbjudas. Det är såna här kupper jag lever för. Jag hoppas och tror, att mänskligheten kommer fortsätta att sätta ner foten mot Fifa och mot diktaturen som lever på gas, olja och döda migranter. 

Idag har jag väldigt starka känslor, det kan jag säga. Idag känner jag mig som en qatarier, idag känner jag som en arab. Idag känner jag mig som en afrikan. Idag känner jag mig homosexuell. Idag känner jag mig funktionsnedsatt. Idag känner jag mig som en migrantarbetare.

Så sa Gianni Infantino strax innan VM drog igång. Han känner sig alltså homosexuell. Det blir sju års fängelse i landet Fifa sålde VM till. Han känner sig alltså som en migrantarbetare. Han är död i landet Fifa sålde VM till. Detta talet kritiserades världen över, och att Fifa och dess företrädare bara är marionettdockor för diktaturens mörker blev än så mycket tydligare.

Men vi måste fortsätta titta på detta. Vi måste analysera. Vi måste för guds skull prata om det, protestera, säga ifrån. Vi måste se till att detta aldrig får hända igen. Fotboll för mig har alltid varit världens största kulturfenomen, världens bästa integrationsverktyg och det mest effektiva sättet att uppnå gemenskap och kärlek på. Detta är inte fotboll.

Men jag bojkottar ändå inte. Jag tittar på vartenda FRAME. Jag tittar för de kvinnor som blir våldtagna för att sedan hamna i fängelse. Jag tittar för de homosexuella som blir fängslade på grund av vem de älskar. Jag tittar för de 6 500 migrantarbetare som aldrig kom hem igen. 

Adress

Samhällsvetarhuset S107
Umeå universitet
Box 7652 Umeå

Ansvarig utgivare

Astrid Einarsson
stationschef@umeastudentradio.se