Kodjo Akolor bjöd på en skrattfest

Kodjo Akolor bjöd på en skrattfest

Foto: Morgan Norman

Vem: Kodjo Akolor
Var: Sagateatern
Betyg: 3.5/5

Sagateatern var fullsatt när stjärnkomikern Kodjo Akolor kom till Umeå med sin nya stand-up ”Brott mot jantelagen”. 33-åringen bjöd på en härlig föreställning med många skratt och även en del tankeställare.

Kodjo Akolor på Sagateatern

Man kom direkt in i stämningen med den duktiga Dj:n som spelade hiphop musik medan lokalen fylldes. Efter uppskattningsvis tio minuter kommer en speedad Kodjo inspringandes på scen. Han börjar med att be publiken att vänta med att ta kort, ”Jag kan göra ett par poser, så jag slipper se mig själv ful på Instagram”. Vilket framkallade applåder och massvis med härliga skratt.

När skratten lagts sig, så ber han ljussektionen att tända upp teatern. Han sveper blicken över publiken, och frågar tillslut: ”Är det någon under arton i publiken?”. Jag tänker direkt på hans grova sexskämt och börjar genast skratta. Efter ett tag hör jag en mamma sittandes bakom mig, ”Ja, här har vi två tioåringar” det efterföljs av en annan röst ”här har vi en fjortonåring”. En stor flod av besvikelse sköljer över mig och mina förväntningar sjunker rakt ner i det svarta golvet. Men då skrattar bara Kodjo och ber om ursäkt i förväg till pojkarna och deras föräldrar. Skratten haglar och jag kan bara föreställa mig hur lång tid det kommer ta för pojkarna att finna sig bekväma i att se sina föräldrar i ögonen igen.



Föreställningen fortsätter med en berättelse om en helt vanlig kille som lyckats gå sin egen väg. Han förklarar att ibland måste man sluta bry sig om allt tvivel från omgivningen som automatiskt kommer när man väljer en alternativ väg i samhället. Det är en väldigt inspirerande berättelse som bjuder på en hel del tankeställare och ännu mer skratt.

Publiken jublar och Kodjo utlyser en röstning mellan snusk och hans gamla show som handlar om i-lands problem.

Mitt under föreställningen när den 33-åriga komikern försöker imitera Neil Armstrong, kan han inte längre hålla sig för skratt. Hela publiken följer efter och delar ett härligt garv i någon minut. Det var ett härligt sätt att interagera med publiken. Jag kände mig som en del av föreställningen. Det blev bara bättre när han frågade vad de två tioåringarnas namn var och sedan sa ”förlåt Frans och Hugo!” varje gång han drog ett grovt skämt. 



Efter en timme så tackade han publiken för att de kommit till föreställningen, och återvänder bakom kulisserna. Jag var inte riktigt nöjd. Jag ville ha mer, mer skratt. Efter trettio sekunder återvänder han, tar micken och säger åt Dj:n att stänga av musiken. ”Vill ni stanna en stund till, jag kan köra lite av mitt gamla material!”. Publiken jublar och Kodjo utlyser en röstning mellan snusk och hans gamla show som handlar om i-lands problem.

Efter en omröstning så blev resultatet tjugo minuter snusk, där han bland annat lärde ut hur man tillfredsställer kvinnor på bästa sätt. Med regelbundna återkopplingar till de två tioåringarna Frans och Hugo, mellan alla fräckisar så blir det en underbar tilläggs show. Kvällen slutar med att Kodjo springer upp på tionde raden och kramar om Frans och Hugo sedan tillbaka ner på scen för att ta en selfie med publiken. Han bugar och försvinner bakom kulisserna.




Jag är väldigt nöjd med showen, Kodjo bjuder på sig själv. Man får vad man förväntar sig av stjärnkomikern, han kan inte bara leda Musikhjälpen, han kan även bjuda på en åttio minuters skrattfest.

Text: 

Jesper Nilsson

”Publikens engagemang når nya höjder”

”Publikens engagemang når nya höjder”

Foto: Daniel Åhs Karlsson

Vem: Markus Krunegård
Var: Scharinska Klubben
Betyg: 4/5

Umeå Studentradios Tor Sörstam var på plats när Markus Krunegård spelade inför en lyrisk publik på Scharinska under fredagskvällen.

När jag kommer till Scharinska vid 22-tiden är det en halvtimme till spelningen med Norrköpingssonen Markus Krunegård ska ta sin början. Det är hans andra spelning i Umeå i år efter hans framträdande på UxU-festivalen i somras. I konsertlokalen är det fortfarande glest mellan besökarna och spänningen ligger i luften. I högtalarna spelas the Animal Fives engelska cover på Säkerts ”Vi kommer att dö samtidigt du och jag” och en roddare går fram och tillbaka över scenen och stämmer instrumenten. På utsatt speltid 22.30 är det knökfullt, men Krunegård uteblir. Under den halvtimme som dröjer innan spelningen drar igång hinner jag störa mig några gånger på den överförfriskade publiken, men det är smällar man får ta när det är klubbspelning.

Strax innan 23 lyser den digitala backdropen upp och visar orden ”Skön stil och kärlek” innan Krunegård äntrar scenen tillsammans med sitt band. Första låten är ”Hell yeah Norrtälje” från hans senaste skiva ”Rastlöst blod” och det blir bra drag direkt. Han spelar själv leadgitarr och blåser upp luggen. Spelningen får en bra start och driver på i ett tempo som håller kvällen igenom. När låten tar slut tilltalar han publiken som ”kära björkälskare” och håller ett litet tal om att det är dubbelt så bra att tillhöra två kulturer innan han drar igång ”Invandrarblues” från tidigare nämnda skiva. Därefter följer ”Everybody hurts” som byggs upp snyggt med en surfande indiepopkänsla.

Publikens engagemang når nya höjder när i stort sett alla på Scharinska sjunger med i texten.

Då jag inte lyssnat aktivt på Markus Krunegård sen hans första soloskiva ”Markusevangeliet” från 2008 hoppas jag att han ska spela några låtar även från den och efter den nya, lite lugnare ”L.A L.A” där utsträckta händer och ölflaskor vajar sida vid sida får jag som jag vill. ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel” är en gammal personlig favorit och den höjer spelningen för mig, därefter följer hiten ”Hela livet var ett disco” och publiken är riktigt bra och sjunger med spelningen igenom. Efter ”Askan är den bästa jorden” med ”Allsång på skansen”-viftande händer och den lite småtjatiga ”Du stör dig hårt på mig” är det dags för Krunegårds stora hit från 2008 ”Jag är en vampyr” och publikens engagemang når nya höjder, när i stort sett alla på Scharinska sjunger med i texten.

Innan bandet går av scenen drar de av ”Korallreven och vintergatan”. Den innehåller textraden ”mänsklig värme snälla kom närmre” som Krunegård förklarar är botemedlet mot ”rasistpartiet som är Sveriges tredje största”. Han säger att spelningen fick ett perfekt slut, men blir inropad av den lyriska publiken. Extranumret börjar med den nya ”Let’s go nu är jag din yo” innan kvällen avslutas med den av publiken önskade ”Stjärnfallet” från första skivan som blir en perfekt allsångspärla ackompanjerad endast av Krunegårds gitarr och basisten på dragspel. Sången fortsätter även efter det att Krunegård tackat publiken och gått av scenen och överröstas tillslut när Håkan Hellströms ”Kom igen Lena” lite snöpligt börjar spelas i högtalarna.

Krunegård gör en bra, ösig spelning med fina poparrangemang som dock inte hade mått sämre av att ha med ännu en gitarrist. Han har potential att kunna bli lika stor som Håkan Hellström eller Kent, men då behövs de där avgörande, livsförändrande låtarna, som jag tycker saknas hans skivkatalog, men vem vet hur framtiden ser ut? Mycket talar för att den skulle kunna tillhöra Markus Krunegård.

Text: Tor Sörstam

”Skrik, allsång, hopp och dans”

”Skrik, allsång, hopp och dans”

Veronica Maggio förtrollade publiken

Veronica Maggio förtrollade publiken

Vem: Veronica Maggio
Var: Idunteatern
Betyg: 4/5

Umeå studentradios Isak Lysfoss Gunnerfeldt var på plats när Veronica Maggio spelade inför en utsåld publik på Idun under lördagskvällen.

Alina Devecerski agerar förband till Veronica Maggio och går på scenen klockan åtta. Hon studsar fram och tillbaka på scenen medan hon dansar och tittar på publiken, som om hon verkligen sjunger till oss och inte för oss. Hon får verkligen igång publiken som har stått och väntat utan i kylan ett bra tag. Jag svär är en av de låtarna som Alina och hennes band visar mest entusiasm på. Under konsertens gång spelar hon främst nya låtar från hennes album Gnista + Gas: Armé är en låt i vilken hon verkligen får igång publiken att sjunga med i. Alina avslutar starkt med en uppvärmd publik och den populära låten Flytta på dig. Man hör folk skrika “det är ju den här låten!”, och börjar hoppa med till resten av publikhavet.

veronica-maggio-2

Mellanrummet mellan Alina och Veronica Maggio känns lite väl långt; all den energi som Alina byggt upp har försvunnit ur publiken. Allt eftersom tiden närmar sig att Veronica ska gå på scen, fylls det på med ännu mer personer i publiken. Det börjar nu höras klappningar och rop i delar av publiken, vilket går ihop tillslut i att hela publiken försöker heja in Veronica. Det var alltså inte som jag trott: att energin var borta. Tvärtom så har nog den lilla väntan bara byggt upp hypen! Veronica Maggio med band går upp på scen och publiken blir alldeles till sig.

Veronica Maggio förtrollade publiken

Veronica Maggio vann 2013 ”Årets pop” på Grammis-galan och ”Årets artist” på P3 Guld.

Maggio har kort och kärnfullt mellansnack där hon ibland pratar lite kort om låten. Hon förtrollar publiken när hon tittar på oss och jag ser folk runtom mig vars leenden sträcker sig ända upp till öronsnibbarna. En fantastisk känsla att det är så mycket folk kring en som är glada och verkligen ser framemot varje låt. Och man märker att publiken är hängiven musiken och verkligen inte vill missa den för allt i världen när, främst den yngre publiken inte tar fram sina mobiltelefoner och ska filma och fota alltför mycket. Det är främst händer, och inte telefoner, som är i luften. Åldrarna i publiken varierar kraftigt: Det är äldre föräldrar och mor- och farföräldrar som har med sina barn och barnbarn, det är folk i alla åldrar.

Det är inte alltför många gamla låtar som hon spelar, det är främst från den senaste plattan Handen i fickan fast jag bryr mig som står för låtarna. Hela Huset, Hädanefter och Sergels Torg är de låtar som får mest respons från publiken i form av skrik, allsång, hopp och dans. Men störst reaktion från publiken blir det ändå när hon spelar de äldre låtarna Måndagsbarn och 17 år.

”Jag kommer” leder till ett hoppkaos (i positiv bemärkelse såklart) i publiken.

Veronica presenterar en ny låt, vilken hon fick idén från en potentiell tatuering som hon är glad över att hon inte gjorde; Storma tills vi dör. En mäktig ballad där musik och sång byggs upp under låtens gång. Hon avslutar konserten med låtarna Snälla bli min, där publiken mer än gärna sjunger med, och Jag kommer, vilket leder till ett hoppkaos (i positiv bemärkelse såklart) i publiken. Helhetsintrycket är helt enkelt att jag gärna går på en till konsert där Maggio spelar!

Text och bild: Isak Lysfoss Gunnerfeldt

Håkan Hellström på Idunteatern

Håkan Hellström på Idunteatern

Text: Joel Grann
Foto: Mathilda Ovesson
Datum: 19 december 2013
Plats: Idunteatern, Umeå Folkets Hus

Han är en av Sveriges mest kritikerrosade artister som slog igenom 2000 med albumet Känn ingen sorg för mig Göteborg. I år släppte han sitt sjunde album Det kommer aldrig vara över för mig. Ett album som stått högt på de svenska listorna och har fått toppbetyg i medier.
Kön utanför folkets hus var otroligt lång och man såg gäng av campande fans som bråkar längst om vilka som var där först.

Det var med nöje som jag satte mig i nyrenoverade Idun i väntan på att bli sparkad i magen av en av Sveriges största artister. En man, en myt, en Håkan Hellström. En adrenalinkick från Göteborg som spelar en konsert i Umeå dagarna inför jul, så vad skulle jag förvänta mig? Kommer han att vara lika storslagen som första gången jag såg honom på Arvikafestivalen 2008? Vilken låt kommer han öppna med? Många frågor, men jag kan säga att jag inte hade några som helst förväntningar inför konserten, det har jag sällan, för att inte bli besviken. Men det blir svårt att inte förvänta sig någonting storslaget när hundratals ton kött står och skriker, gråter och är lyriska redan femtio minuter innan konserten ska börja.

Av någon anledning får jag lite festivalkänslor. Sen händer det, lamporna riktas mot scenen och skriket svider i öronen. Håkan Hellström kommer ut på scenen med en gitarr. Han öppnar upp med låten Bara Dårar Rusar In. Det som enligt mig är det bästa med Håkan Hellström är hans passion för musik, och det är ingenting han håller tillbaks under denna spelning då han lever sig in i musiken till hundra procent och verkligen visar att han älskar det han håller på med. Hans enorma pepp blev ibland det som sänker denna konsert lite för mig, då han glömmer bort textraderna i Klubbland. Men det glöms snabbt bort när Känn ingen sorg för mig Göteborg rivs igång. Men det var inte bara Håkan som levererade under konserten, bakom honom stod ett riktigt samspelt band som var helt fantastiska. Under låten Valborg låter han publiken sjunga hela första versen, och jag kan lova att hela Idun sjöng med och det var en tårögd Håkan som sjöng vidare.

Publikmassan var enorm, och biljetterna var slutsålda redan dagen de släpptes och inne i lokalen gick vattenflaskorna på varv. Precis som Håkan under konserten så levererade Umeåpubliken stort och känslan i Idun var enorm. Under låten Dom kommer kliva på dig igen skakar Idun av kärlek. Det är svårt att välja en favoritlåt från konserten, men låten Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din och Ramlar var de låtar som verkligen gav stående ovationer vid sittplatserna. Det finns bara en Håkan Hellström, han är 39 och fortfarande kung över svensk pop. Jag var alldeles lyrisk när jag lämnade Folkets hus och jag kan lova att jag kommer nynna på Kom igen Lena resten av vintern… nana naanaa…