När stod klart att Love Antell var en av artisterna i TV4:s primetime-musik-mys-program ‘Så mycket bättre’ – där folkets sjungande nallebjörnar blandas med den smala publikens fridlysta blommor – var det nog många som blev förvånade. I samma skor som Olle Ljungström stod i när han deltog, står nu Love. Han är en av denna säsongens fridlysta blommor. Få klarar skildra samhället på så trallvänlig pop som Love. Få har väl också klarat undgå att detta program hade säsongspremiär i lördags.

Love Antell är en artist jag högaktar. Han var i flera år frontman i fantastiska pop/rockbandet Florence Valentin. Men har även lirat gitarr i Perssons Pack. Numera kör han solo, släppte nyligen ett samlingsalbum och drar ut på turné till våren i samband med nya albumet ‘Barn av Amerika’. Han är en man med vass penna. Det är genom de samhällsskildrande texterna han känns igen. Han har kallats för kommunist. Vad han kallar sig själv vet jag inte. Men jag är säker på att både Stalin och Castro hade låtit fängsla och därefter arkebusera honom om de hört hans texter.

Mycket för att Love deltar, men också av en liten nyfikenhet på de andra, hade jag för första gången på säkert två månader, bestämt mig för att spendera en lördagskväll hemma i TV-soffan. Verk av Ola Salo (läs The Ark) tolkades och Orup, som hade förväxlat sin hårfön med en skorsten, var först ut.

Att jag skulle somna någon gång under programmets gång visste jag innan. Att det skulle ske redan före Amanda Jensen, som jag tror var nummer två i ordningen, hann greppa micken var däremot svårare att förutspå. Besvikelsen var sedan mycket stor när jag vaknade upp lagom till sista tolkningen och förstod att jag därmed missat Loves tolkning.

I vanliga fall klarar jag inte av att ta i vad man mycket väl kan kalla för lobotomi-TV. I synnerhet inte då musik råkar vara temat, inte ens med dubbla yllevantar om nävarna. Det gäller ‘Idol’ lika mycket som det gäller ‘Så ska det låta’. Det här karaokeprogrammet TV3 körde med för några år sen, som jag tack och lov inte minns namnet på, ska vi inte ens nämna. Det är löjlig television där utformning och innehåll forslats ner i en mixer för att tittarna så lättsmält som möjligt ska kunna svälja det.

Om det är för att fridlysta blommor som Love Antell tillåts verka, vill verka, i ‘Så mycket bättre’, och att jag därigenom med nakna händer faktiskt slår på programmet självmant, vill jag av ren sundhet tro är fallet.

Dessvärre är ju ‘Så mycket bättre’ också ett program där blommor förlorar sin stämpel som fridlysta. Eftersom fridlysta frön sås på nytt hos den stora massan. Artisterna som deltar blir något alla fikarum håller högt på samtalslistan – en maskros. En redan etablerad maskros, som Orup, kan aldrig nämnas som ”Orup som var med i ‘Så mycket bättre’”. Han har redan förekommit i så mycket skit-TV att fikarummen får svårt att välja fack. Det finns dock en betydande risk att Love Antell blir ”han som var med i ‘Så Mycket Bättre’” när denna säsong når sitt slut – en maskros. För där ligger hos mig, och säkert en del andra, en slags rädsla. För inte fan får Love bli en gul fläck på maskrosfältet. Inte får Love hamna i någon ljummen fikarumsdiskussion. Rariteter med puls förtjänar Så Mycket Bättre.