”Publikens engagemang når nya höjder”

”Publikens engagemang når nya höjder”

Foto: Daniel Åhs Karlsson

Vem: Markus Krunegård
Var: Scharinska Klubben
Betyg: 4/5

Umeå Studentradios Tor Sörstam var på plats när Markus Krunegård spelade inför en lyrisk publik på Scharinska under fredagskvällen.

När jag kommer till Scharinska vid 22-tiden är det en halvtimme till spelningen med Norrköpingssonen Markus Krunegård ska ta sin början. Det är hans andra spelning i Umeå i år efter hans framträdande på UxU-festivalen i somras. I konsertlokalen är det fortfarande glest mellan besökarna och spänningen ligger i luften. I högtalarna spelas the Animal Fives engelska cover på Säkerts ”Vi kommer att dö samtidigt du och jag” och en roddare går fram och tillbaka över scenen och stämmer instrumenten. På utsatt speltid 22.30 är det knökfullt, men Krunegård uteblir. Under den halvtimme som dröjer innan spelningen drar igång hinner jag störa mig några gånger på den överförfriskade publiken, men det är smällar man får ta när det är klubbspelning.

Strax innan 23 lyser den digitala backdropen upp och visar orden ”Skön stil och kärlek” innan Krunegård äntrar scenen tillsammans med sitt band. Första låten är ”Hell yeah Norrtälje” från hans senaste skiva ”Rastlöst blod” och det blir bra drag direkt. Han spelar själv leadgitarr och blåser upp luggen. Spelningen får en bra start och driver på i ett tempo som håller kvällen igenom. När låten tar slut tilltalar han publiken som ”kära björkälskare” och håller ett litet tal om att det är dubbelt så bra att tillhöra två kulturer innan han drar igång ”Invandrarblues” från tidigare nämnda skiva. Därefter följer ”Everybody hurts” som byggs upp snyggt med en surfande indiepopkänsla.

Publikens engagemang når nya höjder när i stort sett alla på Scharinska sjunger med i texten.

Då jag inte lyssnat aktivt på Markus Krunegård sen hans första soloskiva ”Markusevangeliet” från 2008 hoppas jag att han ska spela några låtar även från den och efter den nya, lite lugnare ”L.A L.A” där utsträckta händer och ölflaskor vajar sida vid sida får jag som jag vill. ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel” är en gammal personlig favorit och den höjer spelningen för mig, därefter följer hiten ”Hela livet var ett disco” och publiken är riktigt bra och sjunger med spelningen igenom. Efter ”Askan är den bästa jorden” med ”Allsång på skansen”-viftande händer och den lite småtjatiga ”Du stör dig hårt på mig” är det dags för Krunegårds stora hit från 2008 ”Jag är en vampyr” och publikens engagemang når nya höjder, när i stort sett alla på Scharinska sjunger med i texten.

Innan bandet går av scenen drar de av ”Korallreven och vintergatan”. Den innehåller textraden ”mänsklig värme snälla kom närmre” som Krunegård förklarar är botemedlet mot ”rasistpartiet som är Sveriges tredje största”. Han säger att spelningen fick ett perfekt slut, men blir inropad av den lyriska publiken. Extranumret börjar med den nya ”Let’s go nu är jag din yo” innan kvällen avslutas med den av publiken önskade ”Stjärnfallet” från första skivan som blir en perfekt allsångspärla ackompanjerad endast av Krunegårds gitarr och basisten på dragspel. Sången fortsätter även efter det att Krunegård tackat publiken och gått av scenen och överröstas tillslut när Håkan Hellströms ”Kom igen Lena” lite snöpligt börjar spelas i högtalarna.

Krunegård gör en bra, ösig spelning med fina poparrangemang som dock inte hade mått sämre av att ha med ännu en gitarrist. Han har potential att kunna bli lika stor som Håkan Hellström eller Kent, men då behövs de där avgörande, livsförändrande låtarna, som jag tycker saknas hans skivkatalog, men vem vet hur framtiden ser ut? Mycket talar för att den skulle kunna tillhöra Markus Krunegård.

Text: Tor Sörstam

”Skrik, allsång, hopp och dans”

”Skrik, allsång, hopp och dans”

Veronica Maggio förtrollade publiken

Veronica Maggio förtrollade publiken

Vem: Veronica Maggio
Var: Idunteatern
Betyg: 4/5

Umeå studentradios Isak Lysfoss Gunnerfeldt var på plats när Veronica Maggio spelade inför en utsåld publik på Idun under lördagskvällen.

Alina Devecerski agerar förband till Veronica Maggio och går på scenen klockan åtta. Hon studsar fram och tillbaka på scenen medan hon dansar och tittar på publiken, som om hon verkligen sjunger till oss och inte för oss. Hon får verkligen igång publiken som har stått och väntat utan i kylan ett bra tag. Jag svär är en av de låtarna som Alina och hennes band visar mest entusiasm på. Under konsertens gång spelar hon främst nya låtar från hennes album Gnista + Gas: Armé är en låt i vilken hon verkligen får igång publiken att sjunga med i. Alina avslutar starkt med en uppvärmd publik och den populära låten Flytta på dig. Man hör folk skrika “det är ju den här låten!”, och börjar hoppa med till resten av publikhavet.

veronica-maggio-2

Mellanrummet mellan Alina och Veronica Maggio känns lite väl långt; all den energi som Alina byggt upp har försvunnit ur publiken. Allt eftersom tiden närmar sig att Veronica ska gå på scen, fylls det på med ännu mer personer i publiken. Det börjar nu höras klappningar och rop i delar av publiken, vilket går ihop tillslut i att hela publiken försöker heja in Veronica. Det var alltså inte som jag trott: att energin var borta. Tvärtom så har nog den lilla väntan bara byggt upp hypen! Veronica Maggio med band går upp på scen och publiken blir alldeles till sig.

Veronica Maggio förtrollade publiken

Veronica Maggio vann 2013 ”Årets pop” på Grammis-galan och ”Årets artist” på P3 Guld.

Maggio har kort och kärnfullt mellansnack där hon ibland pratar lite kort om låten. Hon förtrollar publiken när hon tittar på oss och jag ser folk runtom mig vars leenden sträcker sig ända upp till öronsnibbarna. En fantastisk känsla att det är så mycket folk kring en som är glada och verkligen ser framemot varje låt. Och man märker att publiken är hängiven musiken och verkligen inte vill missa den för allt i världen när, främst den yngre publiken inte tar fram sina mobiltelefoner och ska filma och fota alltför mycket. Det är främst händer, och inte telefoner, som är i luften. Åldrarna i publiken varierar kraftigt: Det är äldre föräldrar och mor- och farföräldrar som har med sina barn och barnbarn, det är folk i alla åldrar.

Det är inte alltför många gamla låtar som hon spelar, det är främst från den senaste plattan Handen i fickan fast jag bryr mig som står för låtarna. Hela Huset, Hädanefter och Sergels Torg är de låtar som får mest respons från publiken i form av skrik, allsång, hopp och dans. Men störst reaktion från publiken blir det ändå när hon spelar de äldre låtarna Måndagsbarn och 17 år.

”Jag kommer” leder till ett hoppkaos (i positiv bemärkelse såklart) i publiken.

Veronica presenterar en ny låt, vilken hon fick idén från en potentiell tatuering som hon är glad över att hon inte gjorde; Storma tills vi dör. En mäktig ballad där musik och sång byggs upp under låtens gång. Hon avslutar konserten med låtarna Snälla bli min, där publiken mer än gärna sjunger med, och Jag kommer, vilket leder till ett hoppkaos (i positiv bemärkelse såklart) i publiken. Helhetsintrycket är helt enkelt att jag gärna går på en till konsert där Maggio spelar!

Text och bild: Isak Lysfoss Gunnerfeldt